How could this happen to me
I made my mistakes
Got no where to run
The night goes on
As I'm fading away
I'm sick of this life
I just wanna scream
How could this happen to me
.
.
.
massa anledningar till varför jag inte bloggat.
det här är väl en av dem..

Har kommit hem från Reban nu och har precis ätit.

Mår riktigt illa.

Egentligen borde jag plugga sönder, men börjar nästintill gråta när jag tänker på det.

Lägger nog mig hellre i sängen och lyssnar på Håkan på högsta volym. Slappnar av mhm.

Imorgon är det redan Måndag igen, och en hel vecka tills man får slappna av igen.

Lika bra att ta del av denna söndagen på bästa sätt, behöver tänka, behöver känna.

Jag undrar faktiskt helt seriöst om jag har slutat känna någonting.

För allting känns så jäkla kallt hela tiden, jag är känslolös.

bara så patetiskt.

Ska nog duscha först så jag kan duscha bort all skam jag ligger inne med.

Bara pinsamt.

Ha de underbart så hörs vi senare, lovers.

Får jag veta vad du tänker på?

jag ligger och väntar på någonting som aldrig kommer komma.
lyssnar fortfarande på om jag kunde drömma, och deras kärlek är så jävla ljuvlig.
Känner bara massa jävla smärta, och känner att denna veckan kommer suga stenhårt.

Tror det är något fel på mig.
Är trött hela tiden, och mår illa när jag kollar på mig själv.
Herregud, get a life bitch!

Ska snart sova tror jag, orkar inte lyssna på mina idiotiska tankar längre.

hellre gröt tillsammans, än fläskfilé ensam.



Många inlägg idag.
Men kände för en 'happy' bild, bara för att liksom.

Känns lite bättre nu efter att ha spenderat lite tid med Jackie, Amanda och Rebecca.
Spelar ju ingen roll vad dom än gör, så blir man på bättr humör.
Har pratat med Christoffer & ska snacka med mamma imorgon.

Egentligen borde jag bara sluta tänka på allting.
Jag oroar mig för småsaker.
Tror att jag kan påverka genom att säga till
men det är exakt tvärtom.
att sluta bry sig så mycket verkar vara enda lösningen.
Nu blev ju klockan helt plötsligt mycket och tiden bara sprang iväg.

Ska snart lägga mig mellan Rebecca och Amanda, även fast jag hatar att ligga i mitten och sen ska jag dumma mig som vanligt och väcka dom tror jag.
Dom får ju trottsallt skylla sig själva som ger mig den platsen? *bliiink

Imorgon ska mamma och jag ner på banken och fixa mitt kort hoppas jag.
Sen ska jag leka med Emma..
har fortf inte kommit på vad vi ska göra.
Hoppas vi får kuligt iaf!

Ha en bra onsdagnatt..!


--------------------------------------------
I like you
Girl you don't got nothing to prove to me
I know that times have been rough
For the both of us

But I'll pray for a change

You see this world has lots to offer
But in time it will go dark,
And if this love is what we see it is
I'm sure we will go far
And with a girl as sweet as you
There's not much else I can do
But fall for you

You know that I'm a wreck
And you know I can't breathe
At the edge of my seat with each word
As the months turn into years
Just know that I will wait... here,
For you

Cause I prayed for a change

You see this world has lots to offer
But in time it will go dark,
And if this love is what we see it is
I'm sure we will go far
And with a girl as sweet as you
There's not much else I can do
But fall for you
For you
For you
For you

This world has lots to offer
But in time it will go dark,
And if this love is what we see it is
I'm sure we will go far
And with a girl as sweet as you
There's not much else I can do
But fall for you

är så sjukt jävla ledsen hela tiden.
Vet inte vad jag ska göra för att sluta tänka.
Jag orkar inte längre.
Hela livet suger
och jag är emo..!

E på dållit humör.
Ska hem till emma och röja, ses.

är så fruktansvärt trött på mig själv.

är bara så jävla förbannad.
hatar skånetrafiken mer än allt annat. (förutom fifa.)

Vi fick sluta en timme tidigare från skoln, alltså klockan 3.
Men missade såklart första bussen, men skulle ändå åka med Jackie så spelade ingen roll.
Kallt som in i helvete att gå till bussen för det första.
Kaos i trafiken i Landskrona och alla tåg var i princip inställda eller försenade.
Satt där och väntade i två timmar typ.
Kom tillslut ett tåg som vi lyckades hoppa på.
Fick utbrott på pappa när vi kom fram till knutan.
Men nu är jag ÄNTLIGEN hemma och ska fan heller inte till skolan imorgon.

Har lånat OTH boxen av jackie nu, så ska kolla hela natten.

Orkar inte skriva mer, är riktigt sur.

TJAUS :D

hinner inte komma över det ena problemet förrens de andra kommer.
Blir ledsen lika snabbt som jag gav ett hopp om att allt skulle bli som vanligt.
Jag har slutat tro på miakel,
har slutat tro på att gud följer mina fotspår.

Jag tror inte heller att livet har en mening längre.
Eftersom de här jävla problemen förföljer mig som ett jävla plåster.
Kan inte vifta bort dom längre, kan inte ignorera att min vardag är ett helvete.

Vill inte längre le åt alla vidriga idioter som låtsas vara mina
vänner men i hemlighet slänger ur sig äckliga kommentarer.
Litar inte på någon mer än mig själv längre.

För att inte längre känna alla misstag som begås, smärta mig så oerhört.
Orkar inte med alla som har svårt att tala sanning.
Nej, för det är lättare att slänga ur sig massa falska lögner
som ger er det livet ni vill ha. Ni gillar att leva i lögner, bara ni har ett perfekt liv.

Patetisk
Helt jävla petetiskt.
Orkar inte leva med ångest om att jag inte är som ni vill att jag ska vara.
Alla dessa jävla ideal, fuck dom.
Fuck alla som lever upp till nån jävla reklam.
Visa respekt även om ni begår misstag.

Även om du inte mår bättre av det, kanske andra gör det.

Önskar du vore som alla andra,
I'll give you one last chance.
annars är allting bortblåst, fattar du?
ditt spel är spelat.
you lost



You, came out of nowhere
When everything was passing by at the speed of light
So hold my hand and never let me go

Känner att det varit skönt med en hemlig blogg igen.
Bra jobbat, trodde verkligen jag skulle klara mig utan en.
Men ska ändå försöka hålla fast vid den här bloggen nu.
Är riktigt trött, besviken, men sårad framförallt.
Vet inte varför, men känns som hjärtat blöder.
Känns som någon strör salt i ett sår.
Känner mig usel och onödig.
Är helt totalt emo, och har varit det, de senaste två veckorna.
Varför?
Helt omöjlig fråga.
Vet inte ens själv varför jag deppar sönder, är ledsen och blir sur för småsaker.
Kan berätta att det inte bara är i skolan som sakerna dyker upp, troligtvis mest här hemma.
Är sjukt trött på allt skitsnack som kommer ut ur mina föräldrars munnar.
Allt bullshit som dom egentligen hade kunnat hålla käften om.
Känns som folk säger saker bara för att såra.
Så jävla kränkande.
Helt sinnessjukt irriterande att jag är sån här.
Vill att jag ska vara någon annan.
Så jag slipper vara avundsjuk hela tiden, sluppit komma med mina ångest perioder och slutat sura för ingenting.
Vore galet skönt om man kunde styra allt det här, men tyvärr kan man ju inte det.
Synd att drömmar aldrig blir verklighet.
Otroligt synd.

Jag och mamma ska flytta ifrån varandra.

Orden bara snurrade runt i mitt huvud, innan jag vräkte ut ur mig hur dum i huvudet han var. Och att han rent ut sagt kunde dra åt helvete, sticka till någon annan jävla förbannad plats.

Kom upp på rummet, för att komma ifrån de två idioterna som skulle kalla sig mina föräldrar.
Där satt Jacqueline, djupt insjunken i datorn. Och jag bara ställer mig och stirrar på henne.
'Mamma och pappa ska skiljas..'
'Jag hörde dom bråka innan. Du får gråta, jag vet hur det känns.'

Jacqueline gick ner och duschade, och låten 'Goodbye my lover - James Blunt' spelades upp på spotify.
Tårarna började spruta, fanns ingenting som kunde stoppa dom. Jag bara grät.
Alla minnen med familjen och mamma och pappa spelades upp i huvudet om och om igen.
Allt kändes som en dröm, som att jag skulle vakna upp när som helst och pusta ut och inse att det bara var en mardröm. Vilket aldrig hände, för jag bara satt där och grät.. grät.. och grät!


Blev nerkallad av mamma och pappa efter ungefär en halvtimme.
Gick igenom de där 'standar punkterna' som de antagligen finns när man berättar för sina ungar att man ska skiljas.
*Vi är inte ovänner eller någonting, kommer bara inte bra överens.
*Vi kanske hittar tillbaka.
*Vi ska bo nära varandra så ni kan åka lätt från den ena till den andra.
*Ni får själv välja var ni ska bo.
*Det kommer bli som ni har två hem, två rum.

Kommer knappt ihåg något från det här.. hade vrede till max. Var så jäkla förbannad på dom, kände bara ilska!
Men hon snackade någonting om varför jag gjorde slut med Johan? What a question.. haha!
För jag ville, doh..
Klämde iaf ur mig att det inte var samma sak, över huvud taget eftersom jag inte hade skaffat barn med Johan, inte gift mig med honom och inte lovat honom att alltid stå vid hans sida.
Mamma bara grät. Det är hårt att se in i en person man älskars ögon och bara se smärta, svek, ångest, och sorg blandas med alla tårarna som sprutar.

Pappa bara satt där, såg ut som han sålt smöret och tappat pengarna.
Vad skulle han göra?
Han orkar inte med att vi inte är tacksamma, han tycker vi kräver för mycket och att vi är bortskämda allihopa.
Han hade till och med sagt till mamma att det här skulle hänt för längesen om dom inte haft oss barn!
Jag menar, hur förbannad kan man inte bli på en liten jävla mening.
Hade han levt i någon jävla lögn hur länge som helst för att leva ett jävla "Svensson-liv".
Kände helt enkelt att hela mitt liv var en lögn. Jag var säkert inte planerad heller, kom som något misstag som dom fortfarande ångrar. Skulle fan inte förvåna mig!
'Mina föräldrar skilde sig också när jag var i din ålder, så jag vet hur det är.'
'Ja.. du vet nog hur det är va.'
'Ja, det vet jag faktiskt gumman.'
'Fuck heller, du hade inte blivit av med en bror precis innan heller. Det slår jag vad om.'

Orkade inte lyssna på deras äckliga snack om att dom antagligen skulle flytta till Landskrona eftersom de har sina rötter där.
Jag som iaf önskade om att flytta till Teckomatorp, men inte ens den jävla önskan kunde man få, NÄ!

Gick upp på mitt rum igen, orkade inte känna av deras närhet längre. Blev bara ännu mer förbannad för varje ord dom sa.
Berättade för Christoffer och Morten direkt, såklart. Mest pålitligaste jag känner, i princip.
Ringde Christoffer och grät sönder Jackies telefon.

'Det blir iaf kortare för oss att åka till varandra, fast inte bra att dom ska skiljas ju.'
var en av de söta meningarna han sa. Jag blir så glad av hans förvirringar alltså.

Fick bli en i princip sömnlös natt, som jag spenderade inne i mammas säng.
Vi låg och grät tillsammans, och hon berättade att hon hatade sitt liv, men älskade mig.
Och att det var hårt att bli sviken och förlora den man älskar mest.
Hon berättade att han hade det jobbigt. Att han inte mådde bra, i kroppen, det var därför han drack så mycket.
Visste inte vad jag skulle svara, så jag höll käften.
När mamma åkt till jobbet, gick jag upp på toaletten och stoppade fingrarna i halsen.
Ville ha ut all jävla sorg inom mig.
Spydde ungefär tre gånger, och gick och la mig bredvid Jackie igen.

Gick till skolan, grät första lektionen så sprang ut tillsammans med Jessica och Rebecca.
Berättade allting för dom, kände att det var det alldra bästa att göra.
Ville inte gå en hel dag i skolan och deppa, utan att dom visste var det var.
Lektionerna segade på som vanligt, och åkte hem till Christoffer efter skolan.
Att känna hans närhet gjorde dock hela situatíonen dubbelt så mycket bättre.
Han sa att jag fick gråta, och bäst var väl det. Eftersom jag grät i typ en halvtimme i sträck.
Kunde inte stoppa skiten, allt bara kom.
Ville inte äta, så hoppade middagen.
Gick igenom alla minnen, kändes som ett förväl.
Åkte hem till hans syster, där jag istället käkadade. Kände att jag var tvungen.
Ringde mamma, frågade hur det var. Hon sa att det var väl bättre. Att hon sovit i typ tio minuter natten innan.
Hon fick mig lite lugnare.

Gick och la oss, grät i mer än en timme. Försökte väcka Christoffer men han sov riktigt djupt.
Vaknade,
fick frågan om att missa skolan.
Tackade och sa att det vore skönt.
Förstod senare att han var sarkastisk, vilket gjorde mig besviken.
Kom till skolan, grät direkt när jag kom in i arbetslaget.
Slängde in mina saker i skåpet, och gick till toaletten.
Satt mig på toaletten, sparkade i väggen. Svor för mig själv att jag var en mes.
Försökte torka bort tårarna när dom rann ner för mitt ansikte.
Fick ett slut på dom, tvättade bort mascaran.
var påväg till Cafeterian när Jessica och Rebecca kom..
'vad är det nathalie?'
Kämpade för att hålla tårarna tillbaka.
Såg Morten komma, tårarna sprutade.
Eftersom vi hade smsat om hur gärna jag stannat hemma, hur lite jag orkade.
Kände mig som världens största mes. Rebecca och Jessica kom fram och kramade mig.
Morten kramade oss.
Hur bra vänner har man inte?
Morten gick och vi tog beslutet att skita i första lektionen.
Jessica gick och sa till Marcus, Christoffer kom och gav mig en tröstpuss.

Klarade av skolan ganska bra, utan att börja gråta igen.
Åkte bil hem med Jacqueline.
Kom hem och pratade med mamma igen, kände att det var dags.
Hon berättar för mig att hon och pappa snackade igår.
Han hade tydligen sagt att han inte ville lämna oss.
Så nu visste hon inte om det blev någon skiljsmässa.
Blev irriterad, var tvunegn att ha chips.
Tvingade Daniel med till affären.
Han berättade på vägen att han och pappa pratat igår, pappa hade gråtit.
GRÅTIT!?
han hade sagt att vi inte uppskattar honom så mycket som han vill.
Att vi inte respekterar varandra till max.
När jag kom hem låg pappa ovanpå mamma i soffan.
Jag såg dom kramas i köket, och jag hoppas verkligen det här får ett slut.
Orkar inte leva i lögner, men vill inte leva med separerade föräldrar.
Vill att allt ska vara bra, vill att allt ska vara som vanligt.
Orkar inte gråta längre.
Hoppas på ett slut, hoppas verkligen.


Jag älskar dom i vilket fall som helst, no matter what.