Dagens räddning: Frukost på Olympia!

Herregud vad trött jag var imorse, tänker aldrig mer ta sjutåget ifrån Torp.
Ingen frukost och ingen sömn vådar inte gott för mig.
Men som tur var var Patricia och Emelie på skolan när jag kom hit och då gick vi och åt frukost på Olympia. Fem kronor för två tallrikar med fil och flingor, macka och varm oboy. Herregud vad underbart.

Och ingen sömn vart det heller. Inte pga det ni kommer tro nu, men jag sov ju hemma hos Dylan och allvarligt talat så var jag skiträdd hela natten.

Och ni som känner mig väl vet om att jag tror på andar och andra väsen liksom.
Och under de sista gångerna jag sovit hos Dylan har jag hört och sett saker i hans rum.
Han har sagt att det har hänt saker i hans rum och att när han slängde sitt grafikkort i papperskorgen så låg det på golvet när han kom tillbaka. Och när hans mamma var på toaletten bytade Tv'n kanal. (Vilket det i och försig finns en rimlig förklaring på kanske). Dessutom har hans hund också ställt sig och morrat rakt ut i luften i hans kök. Och det finns iofs en rimlig förklaring till det också.
Men allvarligt talat så första gången när jag såg en flicka i hans rum blev jag så jävla chockad och rädd. Och han berättade att dom hade haft en liten flicka i deras förra lägenhet också.

När Dylan satt i köket och pluggade medans jag var på hans rum och försökte somna hörde jag någon som knappade på tangentbordet. Jag är helt säker på det här och jag var så jävla rädd att jag började skaka.

Och visst, tro vad ni vill om det här. Men jag är helt säker.

Men egentligen berör det inte mig så mycket eftersom det har hänt ganska mycket konstiga saker hemma hos mig också.

Hur är det med er? Tror ni på andar och sånt? :)