Jag började träffa Dylan i maj förra året, och det kändes faktiskt helt overkligt eftersom vi snackat från och till ganska länge innan det. Och när vi väl träffades så kändes det som att han inte riktigt tog det på allvar förrens han åkte till Costa Brava och faktiskt hörde av sig varje dag! Det var då jag anade att det kanske ändå fanns någonting där. Och nu har det gått fyra månader sedan vi blev tillsammans, åtta månader sedan vi började träffas och allting är helt sjukt underbart. Han får mig att skratta och må bra. Det är klart att vi har haft våra motgångar och vi har tjaffsat en del, men det löser sig alltid.

Vi är ganska olika eftersom

han älskar att kolla på massa konstiga filmer och jag tycker bara om bra filmer

däremot har vi en gemensam nämnare som är mat! och kippes typ.

ibland kan han ha väldiiiiiigt konstiga åsikter om saker och ting, men det är liksom sån han är.

Han är iallafall väldigt varmhjärtad och brukar faktiskt göra mat till mig när jag vill de he-he

En finfinfin förtidig julklapp jag fick av min fin fin fin finaaaa pojkvän