Känner att det varit skönt med en hemlig blogg igen.
Bra jobbat, trodde verkligen jag skulle klara mig utan en.
Men ska ändå försöka hålla fast vid den här bloggen nu.
Är riktigt trött, besviken, men sårad framförallt.
Vet inte varför, men känns som hjärtat blöder.
Känns som någon strör salt i ett sår.
Känner mig usel och onödig.
Är helt totalt emo, och har varit det, de senaste två veckorna.
Varför?
Helt omöjlig fråga.
Vet inte ens själv varför jag deppar sönder, är ledsen och blir sur för småsaker.
Kan berätta att det inte bara är i skolan som sakerna dyker upp, troligtvis mest här hemma.
Är sjukt trött på allt skitsnack som kommer ut ur mina föräldrars munnar.
Allt bullshit som dom egentligen hade kunnat hålla käften om.
Känns som folk säger saker bara för att såra.
Så jävla kränkande.
Helt sinnessjukt irriterande att jag är sån här.
Vill att jag ska vara någon annan.
Så jag slipper vara avundsjuk hela tiden, sluppit komma med mina ångest perioder och slutat sura för ingenting.
Vore galet skönt om man kunde styra allt det här, men tyvärr kan man ju inte det.
Synd att drömmar aldrig blir verklighet.
Otroligt synd.