hansenathalie

Idag är en sån dag, då allting är rent ut sagt åt helvete. Mår inte bra för fem öre, har inte lust eller ork till att försöka vara social. Orkar inte ge ifrån mig ljud, orkar inte ens äta. Min hals dödar mig långsamt, eller ja. Allt det här slemmet. Jag kan knappast andas utan att göra "stön"ljud. Normalt? Inte precis.

Åh, sitter i världens (just nu) tråkigaste klass. Fast jag vet att det är jag som är tråkig. Jag som inte engagerar mig. Lyssnar på världens bästa sovplaylist. Allvarligt talat så känner jag bara för att hänga mig i närmsta träd.

Jag ångrar att jag varit full de senaste festerna, jag ångrar att jag är så förbannat efterklok gång på gång på gång. Säger att jag inte bryr mig för stunden, eftersom jag lever livet. Dagen efter ångrar jag att jag gjorde som jag gjorde, och att jag sa som jag sa.
För det är så jävla lätt att säga förlåt, så jävla lätt att låtsas vara ledsen framför någon. Så det är inte lönt att ta någonting seriöst längre. Inte lönt att ens försöka rädda någonting som aldrig ens fanns. Inte lönt att gå och vara ledsen för någonting som aldrig kommer ordna sig.

Jag vill inte ens lyssna på vad folk har att berätta för mig längre, för de finns så pass många saker jag inte vill höra längre. Vill inte veta vad hon har sagt till honom. Eller vad han har gjort med henne. Bryr mig inte ett piss. Allting som var så roligt förut, är så jävla lame nu.
Folk har börjat busringa mig igen, so 2008. Förut älskade jag när folk busringde mig. Älskade att det fanns folk som tyckte det var roligt att busringa mig.
Gillar inte heller folk som smsar mig, eller gillar och gillar. Ogillar bara att smsa liksom. Det finns liksom ingenting intressant att prata om längre. För jag har blivit så in i helvetes tråkig. Jag har inte ett skit att berätta, jag är negativ 24/7 och känner inte för någonting längre. Orkar inte göra saker, orkar inte bryr mig om någonting längre.

What a wonderful life we live bitches? N-O-T





so emo