I believe in nothing!
när allting bara sviker, var ska man då ta vägen? ska man fortsätta leva i den världen man önskar att man hade, men aldrig fick? Ibland känns det som att man skulle ge vad som helst för någon annans liv. Jag menar inte rent fysiskt utan psykiskt också. Att kunna sluta grubbla över småsaker som man egentligen inte borde oroa sig över. Eller kunna lägga saker bakom sig snabbare, som andra verkar göra. Skulle jag klaga på någonting med mig, skulle det vara att jag har svårt att släppa saker. Svårt att glömma och förlåta, även om jag verkligen vill så är det så oerhört svårt. För smärtan försvinner liksom aldrig, den klamrar sig fast överallt i kroppen och svider till lite då och då. Jag skulle vilja bli av med det, skulle vilja kunna sudda bort sånna saker direkt istället för att hålla på och dalta det i evigheter. För ingenting blir bättre då, tiden läker alla sår. även om det tar tid, så försvinner smärtan efter ett tag
I believe in nothing
Not the end and not the start
I believe in nothing
Not the earth and not the stars
I believe in nothing
Not the day or not the dark
I believe in nothing
But the beating of our hearts
I believe in nothing
100 suns until we part
I believe in nothing
Not in sin and not in God
I believe in nothing
Not in peace and not in war
I believe in nothing
But the truth in who we are
100 suns - 30 seconds to mars
Kommentarer
Trackback
