Luddigt och suddigt, jag vet inte riktigt.
Ibland är livet så pass elendigt att alla bara spelar med som om ingenting hänt, suddar bort situationer.
Jag har en förmåga att förlåta lätt, förlåta folk som egentligen inte är värda ett förlåt.
Jovisst, alla har rätt till en andra chans. Men inte en tredje, en fjärde och en femte..
Skrev nog en hel novell precis som jag bara suddade ut. Jag är för luddig idag, alldeles för luddig. Alla ord lägger sig fel och alla meningar bildar bara en soppa med bullshit. Allting blev bara så enformigt så det spelar nog ändå ingen roll.
Sammanfattning av den långa texten blev då ändå bara att
man aldrig ska kasta bort någonting som en gång fått en att le.
Kommentarer
Trackback
