SVIKEN AV BESVIKELSEN
att bli besviken är så jävla hårt. att någon som betyder oerhört mycket för en, sviker en. Rätt framför ögonen på en, ger en ett slag i magen och där ligger man. Helt obetydande och livlös. Jag har varit med om det, mer än en gång. Jag har fått liga och gråta nätter igenom, just bara för att livet är så satans orättvist. Och det är klart det gör ont, men man kan inte göra någonting åt det. Man kan inte göra ett skit för att det ska förbättras, eller för att situationen ska hanteras annorlunda. Allting bara är som det är, och personen i fråga bara säger förlåt och går vidare.
Men en sak som är ännu värre än att bli sviken, är att svika någon som står en nära. Och att svika personer som betyder mycket för en. Att få höra orden "jag litade på mig, jag fattar inte hur du kunde svika mig". Det är som en knytnäve i hjärtat. Det är så otroligt hemskt att ha gjort någon annan sårad och besviken. Det är så sjukt jobbigt att höra att folk trodde man var bättre än så. Det är jobbigt att veta att man hade kunnat göra på ett annat vis, valt en annan väg men att man inte gjorde det. När man vet att det är ens eget fel, och att man egentligen hade kunnat slippa känslan, det är då det gör som ondast.
Jag hatar att välja fel vägar, hatar att fatta fel beslut. Men sånt är väl livet. Ingen ger en en andra chans. inte i sånna här lägen. Jag önskar att jag valt den rätta vägen från början. Men man kan inte göra saker ogjorda hur mycket man än vill. Jag hatar mig själv just nu. Jag hatar att jag alltid ska ta fel beslut, att jag aldrig kan hantera någonting. Men det går inte att göra mer än att säga förlåt just nu. Jag önskar jag kunde ställa allting till rätta, men så lätt är det inte..
Kommentarer
Trackback
