otroliga och omöjliga livsval
Okej, nu är det fan tid att slänga in ett inlägg här.
Och om du inte är sugen på nagativt snack så lämna direkt.
Har verkligen fetaste ångesten inför individuella valet. Frågade våran turismlärare idag om det verkligen var tvunget med ett språk om man skulle jobba inom turism. Och det var det. Hon kanske inte sa det rakt ut, men ansåg snabbt själv att det är en riktigt korkad fråga. Men efter franska i 3 år, så orkar jag verkligen inte mer språk. Jag vet vilket jävla jobb det är med språk och vilken stor energi det tar. Orkar inte plugga varje dag igen, orkar inte slösa energi på någonting jag egentligen inte bryr mig ett skit om.
Istället tänkte jag satsa på Matte B eftersom det inte är obiligatoriskt i våran kurs. Även om jag inte tycker om matte heller, så vill jag iallafall ha det ifall att jag ska söka vidare sen.
Plus att jag vill läsa Engelska B för att höja min engelska ännu mer. Dessutom måste jag ha en otrolig engelska om jag ska kunna jobba inom turism utan ett annat språk. Men nu fanns inte engelska B med på valblanketten och jag får sånt där halvdamp och vill lägga mig ner och gråta och dö ungefär.
Jag orkar inte ha sån jävla press right now, orkar inte tänka så jävla mycket på min framtid och vad som är bäst för den. Jag vill leva i nuet, och leva som jag vill nu. Ta vilka kurser jag vill och tycker känns roliga. Men jag har fan inget val just nu. Åh, mår verkligen inte bra när jag tänker på detta eller på skolan i allmänhet. Jag orkar inte gå dit längre, orkar inte veta att min framtid står på spel.
Hur i helvete orkar ni? Hur kan ni kämpa er igenom en vardag som bara skriker helvete?
Jag beundrar er allihop. Herregud vad jag beundrar er.
Någonting annat som verkligen pressar mig uppeifrån och ner är mina äckliga tåg och bussresor. Egentligen skulle jag köpa ett skolkort som skulle göra min fri från alla mina tåg och bussbiljetter. Men när tanten i kassan berättar att detta är omöjligt eftersom jag bor i staden jag går i skola i. Hur i helvete kan dom inte ta emot 3000 spänn för någon som egentligen ska ha ett äckligt jävla skolkort. Allvarligt talat, hur ska jag ha råd att betala ett månadskort på 800 spänn varje månad istället. Men ska jag vara ärlig, så kommer jag upp i dom summorna ändå så det spelar inte så stor roll. Men vilken tyngd som skulle lyftas från mina axlar om jag bara hade fått det där skolkortet.
Jag står helt enkelt inte ut med mitt liv längre. Hur ska jag orka.
Åh, får duktigt mycket panik.
Men nu ska jag gå och läsa min engelskbok så jag kanske kommer någonstans här i livet.
Man kan ju alltid hoppas!
Och om du inte är sugen på nagativt snack så lämna direkt.
Har verkligen fetaste ångesten inför individuella valet. Frågade våran turismlärare idag om det verkligen var tvunget med ett språk om man skulle jobba inom turism. Och det var det. Hon kanske inte sa det rakt ut, men ansåg snabbt själv att det är en riktigt korkad fråga. Men efter franska i 3 år, så orkar jag verkligen inte mer språk. Jag vet vilket jävla jobb det är med språk och vilken stor energi det tar. Orkar inte plugga varje dag igen, orkar inte slösa energi på någonting jag egentligen inte bryr mig ett skit om.
Istället tänkte jag satsa på Matte B eftersom det inte är obiligatoriskt i våran kurs. Även om jag inte tycker om matte heller, så vill jag iallafall ha det ifall att jag ska söka vidare sen.
Plus att jag vill läsa Engelska B för att höja min engelska ännu mer. Dessutom måste jag ha en otrolig engelska om jag ska kunna jobba inom turism utan ett annat språk. Men nu fanns inte engelska B med på valblanketten och jag får sånt där halvdamp och vill lägga mig ner och gråta och dö ungefär.
Jag orkar inte ha sån jävla press right now, orkar inte tänka så jävla mycket på min framtid och vad som är bäst för den. Jag vill leva i nuet, och leva som jag vill nu. Ta vilka kurser jag vill och tycker känns roliga. Men jag har fan inget val just nu. Åh, mår verkligen inte bra när jag tänker på detta eller på skolan i allmänhet. Jag orkar inte gå dit längre, orkar inte veta att min framtid står på spel.
Hur i helvete orkar ni? Hur kan ni kämpa er igenom en vardag som bara skriker helvete?
Jag beundrar er allihop. Herregud vad jag beundrar er.
Någonting annat som verkligen pressar mig uppeifrån och ner är mina äckliga tåg och bussresor. Egentligen skulle jag köpa ett skolkort som skulle göra min fri från alla mina tåg och bussbiljetter. Men när tanten i kassan berättar att detta är omöjligt eftersom jag bor i staden jag går i skola i. Hur i helvete kan dom inte ta emot 3000 spänn för någon som egentligen ska ha ett äckligt jävla skolkort. Allvarligt talat, hur ska jag ha råd att betala ett månadskort på 800 spänn varje månad istället. Men ska jag vara ärlig, så kommer jag upp i dom summorna ändå så det spelar inte så stor roll. Men vilken tyngd som skulle lyftas från mina axlar om jag bara hade fått det där skolkortet.
Jag står helt enkelt inte ut med mitt liv längre. Hur ska jag orka.
Åh, får duktigt mycket panik.
Men nu ska jag gå och läsa min engelskbok så jag kanske kommer någonstans här i livet.
Man kan ju alltid hoppas!