Och vi red på Malmö city en måndagmorgon. Femton bilar, femton rastlösa truckchaufförer freakin' doktorer, tjugofem konstaplar i gathörnen.
Trots en väldigt tråkig dag, mår jag så jävla bra.
Har ingen speciell anledning.
Har dock ingen speciell anledning till att vara ledsen heller så.
Hur kan man egentligen må dåligt när Håkan pumpas ut ur mina högtalare.
Våren är så gott som här, även om solen inte visar sig lika mycket som den kunnat.
Jag har världens underbaraste vänner, som ställer upp i alla lägen. så underbart mhm.
Jag har en cool familj som jag inte skulle lämna bort för någonting i världen, även fast dom egentligen inte är så coola.
Fina betyg som jag inte kastar bort nu längre.. mhmmmm.
Och sist men absolut inte minst, min, min, min älskade pojkvän som jag aldrig i mitt liv ska lämna.
Även fast han äcklar sig för ofta,
även fast han inte kan spela ett spel utan få damp,
även fast han tar alldeles för mycket dippa på chipsen även fast jag säger att han inte får,
även om han hatar bloggare, fjortisar och alla som är egoister. Ink. mig ibland.
även om han rövslickar min mamma och pappa bara för att dom ska tycka om honom, (som han inte borde för dom tycker nog mer om honom än om mig (!?) )
även om han är en bortskämd otacksam unge som får allt han vill och försöker intala sig själv att det inte är så,
även om han tror att han är stark, men att jag ändå alltid ligger överst när vi brottas,
även om du är kass på att städa, och tillexempel alltid låter mig bädda din säng,
Men det fina med det här, är att det är Christoffer liksom.
Utan dessa sakerna vore han ju inte bebe Christoffer längre.
Orkar inte räkna upp alla fina egenskaper, för det hade tagit för lång tid.
Den listan hade inte ens kunnat få plats på min blogg.
Du är värdefull baby.
ja, det är ni faktiskt allihopa.
Puss & kram my lovers.