vet inte hur många tårar som runnit ner för mina kinder idag.
Egentligen har jag ingen anledning att gråta, men för min del är det ganska okej.
Skönt att gråta ut till sorgliga låtar som ingen ens vet vad meningen är för.
Jag ville mest bara påpeka att man kan gråta utan att vara emo.
Jag är inte emo, jag gråter som fan.
Skönt är de.

Har bara tagit mig ner i huset en enda gång idag, vilket jag gjorde för att ta hand om chipspåsen som blev köpt för min skull. Mamma tyckte jag såg lite hängig ut.
Jag tittade inte ens på henne, blir inte förvånad över komentaren längre.

Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte vem jag är längre.
Kanske för det inte blivit så mycket håkan musik på länge?
Antar det.

Nu blir det håkan för hela slanten.
Och imorgon är det nationella i engelska, både hör och läsförståelse,
Kommer faila på hörförståelsen.
Hör ju inte så bra.. (!?) Läs kanske går lite bättre, man får ju hoppas.
Efter det ska jag fika med Evelina antgingen i Lund eller Hbg.
Blir myspys.
Sen är man ledig på Onsdag.
Vad händer då?
Återstår att se.

Hörs kanske senare.
tja0